Blogguppehåll

Den här bloggen tar uppehåll tills vidare.
Sedan 10 juni 2007 har det hunnit bli 443 inlägg och 56 108 visningar.
Tack för visat intresse.

Hotet mot demokratin finns i Rosenbad

Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet,
säger som det är som många inklusive undertecknad velats säga om av Nyamko Sabuni beställda rapporten om ”Hotet mot demokratin”:
Hotet finns i Rosenbad, inte i Rosengård

Han skriver:

Om det finns radikalisering i Sverige ska orsakerna inte sökas i marginaliserade områden som Rosengård utan hos våra institutioner och myndigheter. Diskriminering på arbetsmarknaden, inom rättsväsendet, polis, socialtjänst, utbildningssystemet och inte minst inom politiken där personer med invandrarbakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet framställs som problem, ociviliserade och som terrorister, är grundorsaker till att många ungdomar och andra med utländsk bakgrund känner frustration och uppgivenhet i samhället. Ökad kontroll och polisiära åtgärder avhjälper inte ett problem som har sina rötter hos ”oss” självgoda politiker, myndigheter, forskare och debattörer som söker orsakerna till marginaliseringen hos boende i marginaliserade områden.

När Nyamko Sabuni beställer rapporten kan man inte förvänta sig någon annat resultat. Frågan vi behöver reflektera över är:
Vem tjänar på att beröva de marginaliserade bland dem muslimer deras medborgerliga rättigheter?

Iran 30 år efter revolutionen

Revolutionen i Iran år 1979 är nog världens sista “riktiga” revolution jämfört med de så kallade “färgade revolutionerna” i Ukraina och Georgien.

Den iranska revolutionen var i grund och botten en socialistisk, anti-imperialistisk revolution som förenade olika grupperingar i det iranska samhället i viljan att bli av med monarikn. “Vi visste vad vi inte ville ha men vi visste inte vad vi ville ha”, kan nog många iranier vara överens om.

Erfarenheten från revolutionen bekräftar att “Democracy is path-dependent”.

Middle East Institute har ägnat sin publikation Viewpoints åt den iranska revolutionen där ett antal forskare och experter medverkat med sina essäer i det 300-sidiga och omfångsrika materialet The Iranian Revolution at 30.

Här kan du läsa mer om Viewpoints specialutgåva:

Provocative essays from 53 academics and policy experts discuss the Revolution’s effects on many different facets of life in Iran, including gender issues, education, media, the environment, energy, and foreign policy. The essays provide an opportunity for reflection on the Revolution’s positive and negative outcomes, as well as its long-term influence and future prospects. Complementing the essays is an extensive resource section of maps, statistics, a timeline, an extensive selected bibliography and detailed schematics of Iran’s internal power structure.

Green Onions

Musiken var bättre förr.
Booker T & the MG’s Green Onions

Förintelseförnekelse underminerar islam

Idag den 27 januari är Förintelsens minnesdag (Info: Forum för levande historia).

Hamza Yusufs artikel Förintelseförnekelse underminerar islam (på engelska) är viktigt att läsas igen. Texten publicerades översatt till svenska i tidskriften Minaret nr 4 Tema: Judisk-muslimsk dialog.

Lästips:
Robert Fisk: When it comes to Gaza, leave the Second World War out of it

Stockholm i Rockys hjärta

Ur DN Kultur 9 juli 2006
Stockholm i Rockys hjärta
-Stockholm…
-Jaaa…
-Vilket j…vla r…vhål…

Konflikt direktsänt från Gaza

Lyssna gärna på SR:s utrikesmagasin Konflikt om den israeliska krigföringens grymheter och krigsförbrytelser i Gaza.

Konflikt sände idag, lördag 24 januari, direkt från ett tak på Marna House i Gaza City där Cecilia Uddén intervjuade journalistkollegorna Lotta Schüllerqvist från Dagens Nyheter, Mats Gezelius från Huvudstadsbladet i Hesingfors, Kassem Hamadé från Expressen och från FN organet UNRWA biträdande chefen för Gaza Christer Nordahl. På telefon från Jersualem medverkade Sveriges generalkonsul Nils Eliasson.

او با ما Han med oss

اوباما

Så skrivs Obama på persiska. Sktiver man det isär او با ما betyder det ordagrannt: “Han med oss”. I Iran har man döpt om honom till: Han /är/ med oss (han är på vår sida).

(President Obama on 1st day via PoliticalCartoons.com)

Jag räknar kallt med att stora delar av världen kommer förr eller senare bli desillusionerade. Å andra sidan visar entusiasmen inflör Obamas installation människans behov av hopp.

Föregående inlägg visar min inställning till saken. Inställningen till Obama som världens räddare visar enligt min åsikt på vår känslomässiga omognad. När tar Obamamanin slut?

No One Is Comming

nooneiscoming

nooneiscoming

“Fria världens” ledare

Kan vi fatta att den här mannen varit “den fria världens” ledare i åtta år?
Greatest Bush Speech Ever!

Per Ahlmark + Ayaan Hirsi Ali = ?

Per Ahlmark fyllde 70 år nyligen.
Ayaan Hirsi Ali var en av talarna på Per Ahlmarks födelsedagsfirande/seminarium

1- Per Ahlmark + Ayaan Hirsi Ali = ?
Begreppet rabiatliberal kan inte vara någon överdrift.
Det finns krafter som inte tjänar på att sekulariserade muslimer, “moderata”, demokratiska muslimer gör sin röst hörd.
2- Vem tjänar på politisk och social marginalisering av muslimer i Europa?
Högst relevanta frågor och tankar att reflektera över.

Se: Sakine Madon

Frilansande Muslim

Eftersom jag inte är utövande muslim, betraktar jag mig själv (förutom att vara sekulariserad) även som Frilansande Muslim.

Min Gudsrelation är på frilansbasis .

Enmansnätverk, moi!?

Enmansnätverk, moi!?
Jag är initiativtagare, inte nätverk, Sakine Madon!
There is no reality, only perception.
Sakine Madon “klagar över” att den så kallade islamdebatten är för svartvit.

Med sådana rabiatliberaler som Sakine Madon kan man inte förvänta sig något annat. Sakine Madon & Co vill inte se nyanserna, de lever på sitt islam- och muslimhat, intolerans och okunskap och frammanar samma reaktioner. En tredje modererande röst, det vill säga de sekulariserade muslimers röst i debatten, gör att rabiatliberaler till journalister och debattörer förlorar sitt monopol på tolkningsföreträde. Så klart att sekulariserade muslimer (med mångidentitet och en mer mångfacetterad agenda) eller för den delen “moderata”, demokratiska muslimer drar sig för att ha att göra med sådana som Sakine Madon.

Expressen

Kan Dilsa Demirbag-Sten sitta kvar i Svenska Röda Korset?

Enligt Andreas Malms artikel i Expressen lär Dilsa Demirbag-Sten deltagit i mötet till stöd för Israel i Citykyrkan förra söndagen .

Om denna uppgift stämmer är följande frågor relevanta:
1- Är det förenligt med Dilsa Demirbag-Sten uppdrag som ledamot i Svenska Röda Korsets Centralstyrelse?
2- Kan hon sitta kvar som ledamot i Centralstyrelsen?
3- Hur påverkas Röda Korsets trovärdighet i framtiden?
4- Om Dilsa Demirbag-Sten trots detta sitter kvar i Centralstyrelsen vilka andra personer kan i framtiden komma att nomineras och väljas in i Svenska Röda Korsets Centralstyrelse?

Jag skickade nedanstående e-post till bland annat Centralstyrelsens ordförande Bengt Westerberg:

Hej!
Jag läste i Expressen att Dilsa Demirbag-Sten lär ha deltagit på mötet i Citykyrkan till stöd för Israel: http://www.expressen.se/kultur/1.1433455/darfor-hamas

Jag kan inte bedöma sanningshalten i artikeln ovan. Jag vill fråga er om Svenska Röda korset är medveten om detta och ifall hon har deltagit i ett sådant möte, är det förenligt med hennes uppdrag i centralstyrelsen?

Utan att låta skadeglad får jag påminna om det olyckliga i att hon blev nominerad och invald i centralstyrelsen.

Med vänliga hälsningar
Hooman Anvari

Om du håller med om detta kan du gärna göra din röst hörd genom att kontakta Svenska Röda Korset här. Du kan även kontakta Bengt Westerberg direkt genom att maila: förnamn.efternamn@redcross.se

Redan den 14 april 2008 protesterade jag mot Dilsa Demirbag-Stens nominering till Svenska Röda Korsets Centralstyrelse:
Demirbag-Sten skadar Röda Korsets trovärdighet

Israel lider av Bar Kokhba syndromet

Israel lider av Bar Kokhba syndromet. Än en gång efter Libanonkriget 2006 ser jag bevis på det i och med nu pågående Gazakriget.

Det skriver jag med utgångspunkt från Yehoshafat Harkabis bok The Bar Kokhba Syndrome – Risk and Realism in International Politics. Yehoshafat Harkabi, generalmajor och chef för den israeliska underrättelsetjänsten under 1950-talet och även professor bland annat i internationella relationer. Han betraktar Bar Kokhba upproret (mot det romerska styret mellan 132-135 f. v. t.) som ett nationellt självmord och menar att dess minne har under lång tid präglat Israels nationella tänkande. Den främsta orsaken till upproret var romarnas beslut att bygga helgedomar för tillbedjan av sina gudar i Jerusalem och kalla staden för Aelia Capitolina.

Bar Kokhba-upproret skedde till en början som ett framgångsrikt gerillakrig. Men romarna spred sina styrkor över hela Judéen och inledde ett ställningskrig och lyckades successivt besegra upprorsmakarna med resultatet att hela Judéen ödelades och den judiska befolkningen minskade från 1 300 000 till 700 000 – 800 000 personer.

Harkabi menar att upprorsledaren Bar Kokhba handlade impulsivt utan att tänka på upprorets konsekvenser. Han begick två misstag; politiskt och mänskligt. Det politiska misstaget var att han inte förutsåg och därmed inte kunde hindra den politiska konsekvensen för det judiska folket. Bar Kokhba hade trots sin taktiska underlägsenhet framgångar i inledningsskedet. Han förväxlade dock taktisk seger med strategisk seger. Nyckeln till romarnas seger var att de skiljde åt den taktiska från den strategiska segern. Bortsett från den militärstrategiska aspekten var Bar Kokhba-upproret en orealistisk handling ur flera synpunkter främst genom att upprorsledaren bortsåg från verkligheten och dess begränsningar, inte minst romarnas reaktion.

Bar Kokhba-upproret föll i glömska trots sin signifikativa innebörd för den judiska historien. Möjligen valde rabbiner att inte riva upp gamla sår och undvek att förklara upprorets konsekvens och effekter på den judiska historien. Undertryckandet av upprorets minne resulterade i att analysen av upprorets konsekvenser försköts från mänsklig analysförmåga till gudomlig nivå vilket hade en bestående effekt på den judiska kulturen. Därmed gav upprorets orealistiska handling upphov till mytbildning i det israeliska kollektiva medvetandet som enligt Harkabi lett till ett så kallat Bar Kokhba syndrom. Det gjorde nationen förblindad av glorifieringen av upproret och hylla obetänksam heroism och djärvhet. Detta förhållningssätt har lett till det israeliska folkets stöd till sina ledare, deras politik och ledarnas djärvhet och ambitioner såsom nationell styrka och stolthet.

Harkabi menar att alltför stor tilltro till djärvhet är skadlig för förnuftet. Orimlig tilltro till djärvheten innebär ett orealistiskt förhållningssätt som i det israeliska samhället kommer till uttryck genom kollektiv obetänksamhet kring politiska beslut som baseras på övertygelsen att man kan åstadkomma vad man vill bara man starkt hyser viljan att göra det. Den här inställningen leder till en känsla av fåfäng stolthet och storslagen självbild. Politisk djärvhet som leder till ett fullbordat faktum har varit ett framgångsrecept i Israel. Djärvhet på politisk nivå är enligt författaren inte ändamålsenligt för att uppnå viktiga mål eftersom tanken på att vara djärv och resolut leder till samma reaktion från motståndarsidan. Militärstrategiskt är djärvhet nödvändigt för lägre befäl på taktisk nivå men för högre strategiskt befäl är djärvhet inte tillräckligt. På strategisk nivå är taktiska segrar ändamålet. Författaren betonar vikten av realism i ett samhälle som det israeliska som har tendenser till myter och fantasier.
Realism förutsätter att stater så väl som individer handlar utifrån verkligheten. Detta handlande symboliserar mänsklig och nationellt politisk mognad och kräver självbehärskning och eftergifter.

Ett realistiskt förhållningssätt till omvärlden kräver enligt Harkabi att man undviker två extrema poler varav den första betecknas som Policy of timidity, räddhågsen hållning, som innebär en ängslig attityd till risktagande, uppoffring, oviljan att använda sin styrka, överdriven uppfattning om svårigheter och motståndarens styrka. Den andra är Policy of vailnglory, fåfäng stolthet, som kännetecknas av förtjusning i styrka, underskattning av motståndaren och övertro på sin egen viljestyrka och dessutom oproportionerlig beredskap till självuppoffring och lidande.

Harkabi anser att Israels politiska och geografiska position inte tillåter tendenser att låta sig förledas av fantasier och bortse från verkligheten och dess begränsningar.

Frågan är om Israel begår ett successivt nationellt självmord (som Bar Kokhba-upproret) i och med Gazakriget?

DN, DN I, DN II, SvD, SvD I, SvD II